fridelinen

Jag tänker nu göra det officiellt... Jag saknar skolan. Och nej, jag saknar inte pluggandet, pressen och stressen som skolan innebär. Men jag saknar att vara där, att se folk som man inte känner men som man får känslan av att man gör ändå. För man går tillsammans 5 dagar i veckan tills man till slut känner igen vad folk har på sig för att sedan komma på sig själv med att "men jag vet inte ens vad hon heter". Det kanske låter hemskt och låter som en känsla man efter ett tag skulle kunna kvävas av. Och det gör man nog ibland men under mitt sista år av skolan ska jag försöka att bara njuta av den.

Och om jag nu till och med saknar de människor jag inte känner så kan ni tänka på hur mycket jag saknar de jag faktiskt känner. Jag har tillbringat 2 år med de här personerna och träffat personer som är så jäkla lika mig men så olika men samtidigt såå bra. Och vi kanske inte känner varandra fullt ut, vet inte allt om varandras hemligheter och har inte dragit våra långa historier. Men det behövs inte, vänner är av olika sorter och alla vet inte allt om varandra men är ändå lika bra och vi behöver dom lika mycket.. iallafall gör jag det.

Efter ett års konstant umgänge, fem dagar i veckan tror jag att alla tröttnar på allt och även på varandra. Så den här tvåmånaders pausen behövde vi nog allihop. Men nu får det fan räcka för nu saknar jag allt och jag saknar framförallt ER!