fridelinen

Uppstigning vid 7 för att vi runt halv 8 skulle smyga oss ut i laxneskogarna och busa till oss en gran.
Pappa, jag, lisa och rasmus med sågen i högsta hugg knallade upp över skolan där dagis hade fullt pådrag.
Gransågarligan trallade in i skogen och gick mot "julgransodlingen" som chiiifen så fint kollat upp på satellitkartan.
Så kom vi dit......
Jag kan väl inte kalla det för en julgransodling, men granar var det. Men mitt i allt fanns faktiskt den perfekta julgranen,
nästintill perfekt iallafall. Inga större skavanker, grön, tät & superfin.
Rasmus, smidig som han är, kröp in under granen och började såga. Sedan var det bara att kubba tillbaka och se till
att inte bli sedda av dom små liven på dagiset.. vad är det man säger,
små barn har stora....... ÖGON!
Vi kan faktiskt ge stort credit till rasmus som med granen över axeln springer över stockar och stenar för att komma hem genomblöt och genomfrusen om fossingarna. Heman, Hero, herkules, hjälte.... Ja kalla honom vad ni vill.
Men var det verkligen värt besväret? ...... fortsättning följer.


Granen ligger slängd på stenplattorna utanför huset och jag tar upp den för att skåda vårat kap.
Glatt säger jag åt pappa att hämta mamma som kan godkänna granen. Pappa vänder sig om och skrattar högt,
länge står han där och skrattar medan jag står och håller i granen. Pappa kommer sedan och tar över granen, jag går och kollar... och vad är det jag ser... JO, en halv, krokig, brokig, ful gran. Jag vill inte ens kalla den en julgran!
Mamma kommer ut och möts av samma syn som jag nyss gjorde.
Jag lisa & mamma kämpar nu för att åka och köpa en ny gran.
DET ÄR BARA JUL EN GÅNG OM ÅRET OCH DEN GRANEN KOMMER INTE IN I HUSET!