fridelinen

Sitter och skriver på min dramaanalys om En midsommarnattsdröm, vilket hade gått mycket smärtfritt och fint om det var Håkan Hellströms låt det handlade om, men så lätt får det ju inte gå.. Nej nu är det shakespeare vi snackar om och jag kan säga så mycket som att vi är inte så goda vänner just nu. 



Johnny var Evas hjärta låga
han var solen när det dagas
Han var parken när det våras
och vi satt på gräset
som växte i takt med himlen
Bengen drog förbi sen, Bengen trålar än
Johnny du och jag borde starta upp ett band
låta det att explodera i skyn
Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu

För du var solskenet
Och jag var ensam

Johnny med amfetaminet
satte mig i baksätet
och tog mig på en tur,
radion var på
"kan du digga de e locomotion!
för mycket revolution..."
Johnny, jag gillar dig
du har ett svart moln över dig
och vi red på Malmö city en måndagsmorgon
15 bilar, 15 rastlösa truckchaufförer
freakin' doktorer, 25 konstaplar i gathörnen

Och du var solskenet
Johnny, jag var ensam
Du var solskenet
Johnny, jag var ensam

När jag höll på att drunkna, tänkte jag på dig
Du sa att du ville dö
Du grät bakom dörren
Och jag låg under sängen
Jag hörde dig
Eva jag behöver dig
mer än vad jag vill ha dig
Och jag vill ha dig för gamla tiders skull
Du betydde inte allt
Men det blåste aldrig kallt
Du var solskenet
Jag var ensam

Och du var alldeles runt hörnet
I kvarteret...