fridelinen

Halv elva slår jag ihop matteboken och erkänner mig besegrad. Jag förstår inte det där med matte helt enkelt, face daaaa fact. jag går ett steg framåt och två steg bakåt HELA TIDEN. Det är sjukt hur allt kan gå från solklart ena dan till att andra dagen inte fatta ett skit.. Jag antar att jag är en sån som bara har två hjärnceller och dom två hjärncellerna är osams med varandra och gör inte alls vad de ska, de bara bråkar och utgör stoooora problem i matematiken för mig. Fast jag tror dom hade vapenvila någon gång förut, för tro det eller ej så var det något som blev lite klarare. (hoppas bara att det sitter kvar till fredag) 

Såhär mycket tycker vi om matte, gullig cheeeeyy.