.
Ja, det säger ju ganska mycket. Jag skakade på armen bäst jag kunde men ingenting hände och ingenting kändes. Jag slog på min egen arm men känseln var borta och jag trodde att nu har jag blivit förlamad, jahapp.. det var de det, tack och hej! Så i panik skriker jag på hjälp efter lillebror som snällt kommer inspringandes. Känseln kom tillbaka och alla kan leva lyckliga i alla sina dagar.
Kommentarer
Postat av: Linnéa Jansson
Hahaha hade hade ju bara somnat, sötis:-) Ligger alltid som ett mongo annars vaknar jag också sådär!
Trackback
