fridelinen

Självklart väntar ni fortfarande på mitt långa och mycket intressanta inlägg om min resa, och jag kan ju inte göra er besvikna - here it comes!

Som familjen redan visste (men kanske inte ni) så har vi en som jag skulle uttrtycka det, GALET flygrädd man i familjen, nämligen pappa. Så måndagsmorgonen började roligt för en del och humöret hade nått sin topp redan klockan 7 på morgonen, vad det beror på har jag ingen som helst aning om. Väl på flyget satte vi oss till rätta och beredde oss på en 5,5 timmars lång flygning. Under flygningen visades "sommaren med göran" så man kan säga att resan fick en bra start. Det bjöds på många goda skratt både under och efter filmen, de sistnämnda stog min korkade lillebror för.
Jag: Haha, rasmus.. dom gifte sig och hon hette Ann i förnamn och nu eter hon Al i efternamn.
Rasmus tänker så det knakar och kollar frågande på mig.
Jag: Ja? vad heter hon då?
Jag kan se hur hans hjärnceller går på högvarv innan han kläcker ur sig: Allan?
Det blev både tre och fyra konstiga gissningar som Alian och Ali och allt vad han nu trodde att hon hette efter giftemålet. Den här resan kunde ju inte bli annat än bra..

Efter 5 timmars flygning följande av 1 timmes bussresa kom vi fram till hotell Hesperia. Hotellet var jättefint och det dröjde inte länge förrän jag kände mig som hemma, stortrivdes hela veckan ut, att hotellet vimlade av surfare var ju inte heller fel. Dagarna bestod av sol, bad, strandpromenader, stadspromenader, surf-spaning, glassätning och mindre nämnvärda saker under de molniga dagarna. Under veckans kvällar åt vi oss mer än hälsosamt mätta, drack öl, gick på livemusicbar, spelade kort, badade i poolen efter stängning, kolladepå fotboll, drack ännu mer öl, åt ännu mer mat och gjorde mer utav det mesta. Försökte mig även på att snacka med en, enligt mamma och pappa, för gammal surfare.. Min spanska är ju sådär men att fråga vad klockan var klarade jag bra.

Väl hemma förstår jag inte riktigt vad jag längtade hem till, skolan är inget att hurra för, hemma har jag ingenting att göra.. mer än att önska att jag ligger och glassar vid poolen på fuerteventura. Det enda som är värt att vara hemma för är vännerna, även om några från klassen ligger på dödsbädden och hostar blod... eller inte riktigt kanske men sjuka är dom och i skolan är dom inte. Men också många tappra jävlar har lyckats hålla sig friska och det gillar vi. På fredag får jag förhoppningsvis träffa de som gör det så jävla värt att komma hem och vi ska förhoppningsvis åka och se "snabba cash"... NU ska jag ta mig i kragen och springa! Men vad är ett blogginlägg om en resa utan bilder från den, så först bjuds det på det, fler finns på facebook!

Hemma på svensk mark igen och nu sitter jag utmattad på FOTO A lektionen och har precis fuskat lite med uppgiften.. Varför ska man photoshopa något man kan göra i paint på 2 sekunder? Alex skulle såklart klaga på kvalitén, men jag säger att det är avundsjuka.

Nu vill jag härifrån, vill inte halka runt i snön längre. GE MIG SOL, BAD OCH VÄRME!
längtar som en tok.. Synd bara att min bikini har gömt sig någonstans och att den nya bikinin som jag beställt från h&m inte vill hinna fram förrän jag har åkt iväg. Så vad ska man göra, nakenbad it is.. hehe

Ikväll blir det lite rock n roll iallafall, tack och hej.

Vaknade upp på världens mysigaste sätt idag, fick sällskap av en liten gullig brud som somnade på min arm.

Är ju ingen toppbloggare precis, men vad gör det..

Kände mig tvungen att blogga idag för idag fyller min bEeEeZzZtIzz 18 år! Så ikväll blir det åka av till nykvarn för att fira hennes födelsedag med henne. GRATTIS ELIN!

Gissa vad jag gör om en vecka? Om exakt en vecka har jag förmodligen precis gått av flygplanet, är troligen fortfarande kvar på flygplatsen iallafall på FUERTO VENTURA... tror att man säger "på fuerto ventura", för det är ju en ö? Så mina vänner, tänk på att när ni vaknar på måndagmorgonen och har ångest över er första skoldag, tänk då på att jag vaknade några timmar tidigare helt utan ångest och bara väntar på att få komma iväg och sola&bada.. Jag ska ägna en tanke åt er, jag lovar....... OR NOT.

Mycket seg tjej har vi här idag, men det var ruggigt kul igår - till slut! Slutet gott, allting gott!

Startade nyåret med middag hemma hos matilda med henne, caroline och isabelle, sen kom Sara och Mathilda och gjorde oss sällskap. Klockan 11 kom limotaxin och hämtade upp ett gäng glada brudar för nu skulle det partas vidare i björnlunda. Vi kan säga att så blev det inte riktigt och jag tänker inte säga något mer om kvällen där för då kommer det komma ut något väldigt fult ur min mun. Femton minuter in på det nya året satt vi i bilen på väg till ett mycket roligare ställe! Shit vilken natt, är både hes och har ont i fötterna idag, hade en toppenkväll!

Antagligen sista inlägget för i år, för man kan ju inte lita på att jag ska blogga imorgon, jag är ju inget praktexempel på en "varje dag bloggare" precis.. Men förvänta er inget höjdarsnack om året, minns knappt nånting ändå..

Igår kom elin och josefin hit och vi åkte pulka, och hej vad det gick! Var ju is överallt, tummen upp för det. Idag mår jag kasst, rösten vill inte hänga med som den ska och jag bara hostar. Vi får hoppas att det blir bättre imorgon, då är det nyår och jag ska umgås med tjejerna i gnesta. Hur otaggad jag än är så är nyårsafton inte en dag som man ligger hemma och kollar på one tree hill på.. men shit vad skönt det skulle vara.




 

Har precis kommit in från pulkaåkning med rasmus och lisa, vädret är bäst!
I fredags hade vi julavslutning och på kvällen åkte jag till josephine och hade lite mys i hennes lokal.. Där var det lite folk från klassen och sen lite annat blandat, det var supertrevligt! Tog nattbussen hem till caroline och fortsatte natten där med henne, matilda, viktoria, crille och matsson. Humöret var på topp och jag tror att jag vann i snöbollskriget mot viktoria och crille.. eller?... näe.. 

På lördagen skulle jag till eskilstuna med rasmus och lisa men missade bussen från gnesta så pappa kom och hämtade mig och sen drog vi direkt till eskilstuna. Efter lite julklappsinhandling skulle vi ta tåget hem vid 2 men vi kom inte från eskilstuna förrän 5 för att vi satt fast på ett tåg som var trasigt, jag har verkligen alltid tur.
Nu kommer lite bilder från helgen.. - fredagsbilder är tagna från josie






  

Det är ett under att jag sitter här, trodde inte att man kunde överleva en såhär hemsk dag.

Idag skulle varit min absolut sista skoldag under hela 2009, det började bra med sovmorgon. Kom in till gnesta och snön piskade mig i ansiktet men jag satte mig på tåget in till Södertälje. Tåget kom som vanligt in några minuter för sent till Södertälje så jag missar bussen som går upp till skolan, stod på pressbyrån i en halvtimme för att vänta på nästa buss. På bussen sen ropar de ut att bussen inte kommer att gå upp till Torekällberget utan man får gå från stationen innan, och det är såå mycket värre än vad det låter. Det var knappt plogat och mina skor läckte in. Utan att överdriva så såg jag ut som en snögubbe när jag kom upp till skolan.

Innan jag ens haft min första lektion ringer pappa och säger att jag och rasmus ska åka med honom hem eftersom att vi troligen inte kommer att komma hem i eftermiddag. Tåg och bussar i hela södertälje var avstängda och hur stor är då chansen att bussarna från gnesta till laxne går som de ska? inte så stor.. Eftersom min älskade lillebror tappade bort sin mobil igår så fick jag i uppgift att gå över till hans skola och leta rätt på han, myycket lättare sagt en gjort. Gick fram och tillbaka, fram och tillbaka, kollade på hans schema, ringde hans vänner, letade nummer, gick till gympasalen, pratade med hans gympalärare, gick till matsalen.. Ja ni fattar, jag gjorde verkligen allt. Gav upp till slut och skulle ta mig ner till stationen, vilket inte heller är så himla lätt. Ni som gått genom torekällberget på vintern vet vad jag menar. Första gången jag ramlade omkull var när jag snackade med pappa och jag lyckades kasta iväg mobilen i fallet, den hamnade i en snödriva och det blev liksom inget hål där mobilen hamnat och inte hade jag hunnit med att se var den landade, så jag fick med mina bara händer sätta mig på knä och gröva i snöhögen vilket var ganska förnedrande och jävligt kallt. (Tänk er synen också, då blir allting jävligt mycket roligare.. Jag pratar i telefonen, halkar, mobilen flyger, jag sitter på knä och gräver i snön) När jag sen hittat mobilen frös jag ju om händerna såklart så jag skulle plocka fram mina vantar ur väskan...... var är väskan?!?!

Yes, det är så illa som det låter.. Har alltså glömt väskan någonstans och samtidigt sms:ade rasmus klasskompis och sa att han troligen är i biblioteket. När jag halkat mig ner för hälften av den där backen så vände jag alltså om och gick upp igen - utan resultat! Ingen rasmus & ingen väska.. Det var bara att halka sig ner igen, kommer antagligen ha ont i rumpan imorgon och jag slår vad om att tjejen bakom mig hade roligt åt mig så mycket som jag halkade runt.. Allt slutade i ett desperat telefonsamtal hem till mamma med tårar och fula ord. Kom igen liksom, i två timmar hade jag sprungit ÖVERALLT, fram och tillbaka, tappat bort min väska.. och allt detta för INGENTING! klart man blir less... Gladare blev jag inte heller när rasmus kom hem precis som han skulle med tåg och buss.