.
Jag är inte sån, det känns skitdumt. Jag skulle kunna skriva svårförstådda, osammanhängande texter om personer, tillfällen som skulle lämna ut mer av mig och mina känslor... Men det känns bara inte som jag, och jag hittar ingen balansgång där mellan personligt och opersonligt. Nu är det istället "idag gjorde jag, imorgon ska jag, igår gjorde jag" blaaablabla. Inte så roligt, näe. Men jag tror att mer än så blir det inte tyvärr.
don't make me bring you back to the start.
På ett sätt ska det bli skönt när det här är slut, komma tillbaka till vanliga rutiner, vanliga måltider på vanliga tider och få sova mina 8 timmar.. Men på ett annat sätt kommer det också bli sjuuuukt tråkigt, jag gillar ju det här.
FRIDAY NIGHT
BAREVENTS
BAREVENTS.
Men med mig har jag världens bästa Viktoria och jag vet att om tre veckor kommer det ha varit värt det, så måste det vara.
.
allt är inte mer än okej just nu.
känns surt.
heron igår, bio, fina vänner, bra film.
mosbricka, wii, tårta, solsidan.
trött idag, lång promenad, melina, familjen, hemma.
tänker inte blogga förrän jag har lust igen.
cimon lundberg
Jag har tänkt över just detta väldigt länge. På senare tid så visar det sig allt tydligare att jag inte lever för dagen, i det stora hela. Det gör mig jävligt förbannad ska ni veta. Här sitter jag med alla förutsättningar i världen att få leva det liv jag vill, och så gör jag det inte. Delvis för att jag är lat, och dels för att jag är för feg helt enkelt. Den kloka skulle känna att livet är för kort för att inte leva. Den kloka skulle göra allt i sin makt för att leva ut varje timme av sin dag. Jag blir väldigt hård mot mig själv när jag väl sätter mig och tänker på det.
Jag behöver inte säga så mycket om vad jag hade gjort. Det känns ganska givet för en frisk människa att veta. Men, när den dagen väl kommer vill jag inte vara lika oförberedd som idag. Då vill jag kunna sitta där och känna att det är helt ok. Jag har gjort vad jag kunnat. Tänk på det ni också. Gå runt och var fångar i er själva. Lata och släpa fötter hela livet. Rycka lite på axlarna. Nej vafan, man är värd så mycket mer. Det finns så många klyshor inom detta ämne, som är helt på sin plats.
Nej men se inte så jävla bekymmrade ut nu! Jag sitter och skriver detta med ett leende på läpparna! Jag menar bara att jag kommit till insikt med att jag, bara med rätt inställning, kan få ut så mycket mer av mitt liv. Gör det ni också. Lev ut! Jag vet att i 9/10 fall av er som läser känner er skjutna i ryggen nu. Så, imorgon när ni vaknar lever ni ert liv ut till fingertopparna.
/ CIMON LUNDBERG
-
haha, vet att det där lät jävligt dirty nu men jag vill BARA SOVA DÄR OCH KOLLA PÅ EN JÄVLA FILM, KAN DU UNNA MIG DET ELLER?!?!?!?!! hehe.
TOO COOL FOR SCHOOL.
Svinjobbig första dag i skolan, verkligen.. näe, gjorde inte ett skit.
Men nu laddar vi upp inför helvetesplugg.
onepiece
we used to be the luminary ones.
Ikväll ska jag ägna mig åt soffhäng, lukta svett och käka sånt man inte ska.. glass, pappas kola&chokladsås, godis, säkert läsk också, kanske chips - en riktig jävla ätarlördag kör vi på.
550
Haft en bra dag hittills och den ser ut att bara bli bättre, let the game begin.
2011-2012
Målen handlar om mig själv, vad jag gör, hur jag ser på saker. Mer vill jag inte gå in på det för jag vill inte att någon ska komma och säga till mig att såhär ska du göra för det har du faktiskt sagt att du ska.. Det är mina mål, som jag jobbar med för det handlar om mig. Men något som jag kan säga att jag hoppas på är att jag i slutet av det här året ska kunna säga att det har varit ett händelserikt år, det strävar jag mot.
11. Mina syskon
Som Yoel, för mig är han den klokaste av alla, att prata med honom om svåra grejer borde vara receptbelagd medicin. Han säger allt så bra, så, så bra.. och jag tror inte ens att han vet om det. Jag ser upp till honom för att han tar tag i saker och för att han lyckas. Och inget av det är alltid lätt, men han gör det. Han har lyckats med sina kampsporter, många gånger, fler gånger än jag vet och verkligen nu som svartbältare i BJJ. Han lyckades med polishögskolan, och jag vet att det inte var lätt, men nu är han där och det gör mig så glad & stolt. Det är MIN storebror. Yoel är också kärnan bakom många av mina favoritminnen med syskonen. Flera år i rad tog han med oss på semester, oss syskon. Vi var till skara, göteborg, öland. Och dom resorna var så sjukt roliga. Att ens försöka beskriva en del av dom jävla galenskaperna vi hittade på är inte värt att försöka.
Sen har vi Hannah, min enda storesyster. Och här kan jag bara säga WOW vilken jääävla tjej. Att hon står på egna ben och är så stark, så jäkla fin och duktig som hon är idag får mig att vilja gråta. Ibland önskar jag att jag hade varit hennes storesyster och inte tvärtom. Då hade jag förstått mer än vad jag gjorde då och kunnat finnas där mer än jag gjorde. Hade jag hälften av hennes styrka så skulle jag vara herkules, that's for sure. Motgång efter motgång enda från mellanstadiet. Ensam är stark, det är hon ett levande bevis på. Och att hon har gett mig det finaste jag har kommer jag alltid vara henne evigt tacksam för.
Pontus.. Jag kan inte låta bli att bara le när jag tänker på han. Att hitta en sån sprallig, glad, rolig, omtänksam kille som han är som att leta efter en nål i en höstack, och så blev jag hans lillesyster. Och jag kan lova att jag brås på honom, vi brås på varandra allihopa.. Men ändå. Jag tänkte på det nu när han var hemma innan jul, jag var så glad av att bara ha honom hemma. Att höra honom sjunga på liv och död ute i köket, kommer in i vardagsrummet, håller handen för bröstet som för att få stöd för rösten, börjar flina lite för att jag flinar.. Skulle behöva lite mer av den grabben här hemma. Men nu dröjer det, han reser jorden runt med rebecca och kommer kanske hem innan sommaren. Och DET är något jag ser upp till honom för - att han inte fastnar. Han sitter inte kvar på kassan i coop, bor hemma och nöjer sig med det han har. Han fastnar inte utan kämpar sig vidare.
Och nu komemr vi till småsyskonen, dom som fortfarande bor hemma. Först har vi Rasmus. Den killen är galen, from the start. Han har nog lugnat ner sig liite på senare tiden men alltså förut.. det fanns ingen stopp på han. Han gjorde så sjuka grejer, det var verkligen "göra först och tänka sen". Han var uppe på tak och härjade, klättrade högst upp i björkar, ramlade med huvudet före, kommer hem helt blodig i ansiktet efter cykeltur... Jag kan fortsätta hur länge som helst. Och det jag tycker är så sjukt med rasmus är hur lätt han har för att lära sig saker. Skateboard, snowboard, skidor, longboard, volter.. Börjar han med något sånt där så slutar han inte förrän han lärt sig ordentligt. Och något jag älskar med honom är när han vill lära mig, jag vet att han tycker att det är svinkul när jag följer med ut och han gillar att lära och det tycker jag är ruskigt roligt. Han har sånt tålamod med mig när jag vill lära mig och vi har galet kul tillsammans. Jag och rasmus och också dom som kan sitta uppe på natten och helt plötsligt börja garva åt ingenting men kan inte sluta.
Nu passar det verkligen bra att vända på uttrycket "sist men inte minst" så vi säger "minst men inte sist". För hon är minst men tamejfan inte sist. Lisa, min lillesyster, tre år yngre men oftast känner jag mig knappt en dag äldre. Hon vet allt om mig, hon känner mig, hon är fan mig fast 3 år yngre. Vi är en, om jag nu får vara så töntig. Som lisa skrev, vi är inte bara systrar, vi är bästa vänner. Det är så läskigt hur lika vi är. Mer eller mindre varje dag förvånar vi varandra över att vi gör samma saker exakt samtidigt. Vi suckar samtidigt, pratar i munnen på varandra, tänker på samma saker, är inne på samma hemsidor utan att veta vad den andra gör. Tre år yngre eller inte, du är fan min tvilling.
Det blev en del, och ändå ville jag skriva mer men fick hejda mig själv för att inte skriva en hel bok. Men här har ni dom, på det bästa sättet jag kan beskriva dom som den hobbybloggare jag är. Det jag känner för dom och vad dom betyder för mig, har gjort för mig går inte att få ner på svart och vitt. Så är det. För er är min kärlek enorm.
Yoel
Hannah
Pontus
Rasmus
Lisa
1,2,3 and so on.
Anledningen till att jag inte kan ha lugg, bra virvel.
Glad tjej
Klass 2:
Mamma hade fixa mitt hår jättefint på morgonen med nån fläta där bak och små blomhårspännen i håret, kommer ihåg att jag kom till skolfotot och min fröken tyckte det var dumt av mig att ha varit ute och lekt så att allt hade ramlat isär... men vafan, shit happens.
Klass 3:
Min framtand var lös (om någon missat det) och det var faktiskt fotografen som sa åt mig att peta ut den sådär utanför. I efterhand var det ju faktiskt inte sådär jäkla snyggt, det tyckte inte mamma heller.
Klass 4:
Klass 5:
Klass 6:
Klass 7:
Klass 8:
Klass 9:
Ettan på gymnasiet:
Nu typ. tog en som jag redan lagt upp på bloggäään. orkar inte leta.
Så jävla hemska bilder, en del av dom.. dom flesta. Hittade inte tvåans skolfoto och treans var jag inte med på.
när fan händer det dåååååååååååååå
Köpte triss idag iallafall och som ni säkert märkt så gick jag hem 25 kronor fattigare och en värdelös papperslapp rikare. väääärt.
Ska göra en kult sak nu. hittade mina skolkort på datan, typ alla från lekis.. wanna seeeee? oooooh
one day
just a dream
2010
I januari satte lindquistarna ribban för resten av året och drog till spanien, fuerte ventura. Vädret var inte det bästa alla dagar men helt klart solbart och resan var härlig, mysig och jävligt värd. I februari började nåt som skulle varit en rolig grej och lite på skoj. Det var roligt men kanske inte så mycket på skoj. Det tyckte inte jag iallafall, det kändes bra och det var fint så länge det varade. 2010 bjöd visst på ganska mycket mer fest än vad jag mindes, och det är väl inte så konstigt med tanke på att det var vi 92or som styrde 18 års-festerna det här året. Familjen hade också mycket utrymme i mitt år, med melina och allt så älskade jag att vara hemma. Jag ägnade några veckor av sommarlovet att fixa upp mitt betyg i matte vilket jag är glad över idag. Jag har umgåtts med vänner, inte träffat så jättemånga nya men hållt kvar i dom gamla och återknytit en del kontakter och lossat på andra. Hade en jättemysig sommar men ganska lugn, tar igen det 2011. Vi var på åland och rock off precis som dom tidigare två åren och där drog jag min första olagliga utgång på arkipelag och hade svinkul. En period som är värd att nämna är också 12 juni - 25december. Och något som jag inte kan lämna ute är 25 augusti, men egen 18årsdag. Första utgången blev ingen höjdare men 25 augusti öppnade upp för många av mina toppenkvällar det här året, så tack.
Nu blev det alldeles jävla för mycket.. och bilder orkar jag inte. Hatar långa inlägg och hatar bildlöst men nu går jag all in... kör på allt jag hatar. Men 2010 var bättre än vad jag mindes, faktiskt.
vad jag vill.
Leben ist schön
the past is the past
Jag läser överallt om hur bra 2010 varit, kanske till och med det bästa. Men det är väl så det ska vara? Alla år är dom bästa enda fram tills nästa nyår. Men jag kan helt ärligt säga att 2010 har inte varit mitt år, inte mitt bästa, kanske inte ens ett av de bättre. Men hur är det ens möjligt att jag ska komma ihåg det? Jag ska jämföra hela året med mina andra 17. Lätt... Men som det känns så, nej. Inte mitt 2010. Varför? Jag vet inte riktigt, svårt att säga och det jag kan säga kanske jag heller inte vill säga.
Men 2011 är mitt att fördriva och mitt år att uppfylla..... haha, aavisst. Det låter bra iallafall. Men det här året ska börjas med en bartenderkurs och efter det ska jag skaffa mig ett jobb som jag borde gjort för länge sen, och jag ska ta körkort, ta studenten. Och livet efter det vågar jag fan inte tänka på, jag får panik. Så vi skiter iiiit. Nu drar jag till eskilstuna, fram och tillbaka, fyfan vad jag hatar det här.
tvåtusenelva!
Idag åkte jag hem till caroline, åt potatisgratäng och tsatziki - godaste jag nånsin ätit kändes det som. Det satt så jäkla fint. Sen låg vi i soffan heela dagen, det behövdes. Nu är jag hemma och ska försöka hålla mig vaken tills fångarna på fortet börjar. Grått nytt hår!!!!!!